charlotte-hallberg 2017-07-23T10:51:47+00:00

Charlotte Hallberg

Jag vill verkligen rekommendera alla som har diffusa fysiska och psykiska symptom att göra en hårmineralanalys. Varför gå runt och lida i onödan om det kan vara så här enkelt att förbättra livskvaliteten?” Det säger Charlotte, som gjorde sin första hårmineralanalys hos mig i maj 2015. Nu nio månader senare väntar hon på svar från sin tredje. Det här är hennes historia:

Anledningen att jag gjorde en hårmineralanalys var att jag i över tio års tid hade haft problem med mina muskler; jag överbelastade mig lätt, även vid enklare vardagsgöromål, och den träningsvärksliknande smärtan satt i inte bara ett par dagar utan veckor och månader. Jag hade redan 2007 gjort en blodanalys (i helblod, inte serum) där brist på magnesium, zink och järn hade konstaterats. Eftersom jag hade ätit en mulitivitamin och extra magnesium under sju års tid trodde jag att jag var på bättringsvägen. Men vintern 2014/2015 kände jag mig sämre igen: jag sträckte mig för minsta lilla, gamla skador drogs upp gång på gång och jag kunde inte träna utan att få ont någonstans. Det kändes hopplöst. Den vintern var jag också väldigt trött och framförallt svårväckt, för det krävdes timmar och oändliga antal koppar kaffe för att vakna. Jag gick lätt upp i vikt, trots att jag åt hälsosamt och tränade som vanligt, och det verkade omöjligt att bli av med överskottskilona igen. Jag hade även börjat betrakta mig som en högkänslig person som inte tålde intryck, för ofta när jag umgicks med folk eller åkte iväg på en kortare resa blev jag helt slut dagarna efter och låg utslagen med spänningshuvudvärk. Dessa problem kom smygande, och även om de var störande tänkte jag att de var en kombination av min personlighet, min livssituation och naturligt åldrande (jag är 46).

Våren 2015 gjorde jag därför om blodanalysen, och till min förskräckelse hade jag nu lägre magnesiumvärde än vid den första analysen åtta år tidigare! Någonting stod helt klart inte rätt till. Eftersom råden jag fått i samband med blodanalysen uppenbarligen inte hade hjälpt och jag inte tyckte att terapeuten verkade speciellt kunnig, valde jag att istället göra ett försök med en hårmineralanalys. Att jag kände till Pernilla berodde på att en kompis mamma hade balanserat sina mineraler där och blivit av med sin mångåriga värk. Det gav mig hopp.

Resultatet visade bl.a. på högt kalcium i förhållande till magnesium, högt koppar i förhållande till zink och järn, samt en låg ämnesomsättning och rubbningar i sköldkörtelns och binjurarnas funktioner. Det bekräftade alltså sådant jag redan visste, som att magnesium var lågt, men gav också ny information: att kalcium var för högt för att magnesiumet skulle kunna gå upp, att kopparen var för hög för att kroppen skulle kunna ta till sig järn. Kostråden blev att undvika kalcium- och kopparrika livsmedel, dra ner på fett och snabba kolhydrater och istället äta mer protein. Med analysen följde en lista på sådant jag skulle undvika men också en lista på saker jag skulle äta mer av, vilket gjorde det lättare att ställa om kosten efter rekommendationerna. Jag har också valt att köpa kosttillskotten som rekommenderades, för efter över tio års problem med kroppen vill jag ju bli bra så fort som möjligt!

Nu efter nio månader och två kurer med kosttillskott märker jag följande förbättringar:
Jag är varmare om händer och fötter och fryser inte lika lätt som tidigare (ämnesomsättningen har gått upp). Jag får inte lika lätt spänningshuvudvärk (musklerna i nacken krampar inte lika ofta). Jag är inte panikkissnödig längre (musklerna i magen drar inte åt runt blåsan och gör den mindre). Jag är piggare, och även om jag fortfarande inte är någon morgonmänniska tar det inte timmar att vakna nuförtiden. Jag tycker jag ser piggare ut också (både på huden och i ögonen). Jag har blivit lugnare, inte lika hyperaktivt stissig och speedad som för ett år sedan. Tandköttet blöder inte lika lätt längre och ser friskare ut, och slemhinnorna är mindre sköra över lag. De vita fläckarna har försvunnit från naglarna. Och som en liten bonus har jag gått ner fem kilo! (Utan ansträngning, tänkte jag skriva, men det är så det känns: jag äter mig mätt på god mat och är väldigt sällan sugen på något sötare än frukt.)

Musklerna då, grundproblemet som jag sökte för, hur har det gått med dem?
Jo, jag är fortfarande inte Stålmannen, men det känns som de är på bättringsvägen; jag upplever dem som generellt sett mer avslappnade i hela kroppen. T.ex. kan jag nu resa mig från golvet utan att sträcka mig i benen, jag får inte lika lätt mjölksyra och spänningar verkar också släppa snabbare om jag råkar överanstränga mig. Häromdagen städade jag halva huset och kände mig därefter öm i axlarna. Typiskt, tänkte jag av gammal vana, nu får jag ont länge igen. Men dagen efter när jag vaknade var det borta! Precis som det var förr, innan alla problem började. Jag har dock inte vågat utmana musklerna för mycket ännu genom att göra saker som jag vet tidigare lett till långvariga problem, som att bära tunga matkassar, köra bil längre sträckor, ta i när jag motionerar, osv. Men nu har jag i alla fall gott hopp om att jag ska klara av att göra sådant inom en inte allt för avlägsen framtid!

Jag vill verkligen rekommendera alla som har diffusa fysiska och psykiska symptom att göra en hårmineralanalys. Varför gå runt och lida i onödan om det kan vara så här enkelt att förbättra livskvaliteten?

Charlotte Hallberg

SE HUR VI KAN HJÄLPA DIG