Andreas 2017-07-23T10:49:57+00:00

Andreas

”Julen 2011”. Jag brukar börja beskriva min bottennivå på det sättet. För det var just under den tiden som jag var som allra mest otränad och inte minst obrydd. Tiden innan kunde jag äta vad som helst och framför allt fanns det inget stopp. Allt det ledde givetvis till det jag sedan kallar just ”bottennivå”.

Jag firade julen 2011 i Norrbotten med min familj som vanligt men det var i bilen på vägen hem som det slog om i huvudet på mig. Allt bara total vände. Vi stannade på en mack för att köpa en korv med bröd men jag klarade inte av det. Det var som att jag nått min gräns för hur mycket onyttigt jag kunde stoppa i mig, och framför allt nått gränsen för att sopa det jag gjorde under mattan.

Den 1 januari 2012 började jag med LCHF som då var som allra hetast. Jag tyckte att den dieten passade mig perfekt för då behövde jag inte träna för att få resultat. Man kunde helt enkelt ”äta sig smal” som LCHF marknadsförde sig med. Det funkade till en början bra för mig. Efter 4 månader hade jag gått ner 12 kilo men jag mådde ändå inte bra. Jag kände mig trött och mådde illa ofta. Det var vid denna tidpunkt jag kom fram till att sådan viktnedgång inte nödvändigtvis betyder ett bättre välmående. Jag slutade med LCHF under våren och började istället implementera det som jag försökte komma undan hela tiden – träning.

Under de kommande tre åren testade jag flera olika träningsformer. Jag tog promenader, gick på olika pass som det lokala träningscentret erbjöd, började springa (anmälde mig till och med till ett halvmaraton som mål, det blev dock aldrig av pga dålig motivation och engagemang). Hela tiden ser jag dock gymmet som ”inte min grej”. Och så pågår det mer eller mindre under några år, periodvis väldigt engagerat och målinriktat men vad jag än testade så ebbade det ut i ingenting igen efter en tid. En klassisk ”går in med allt för att sedan sluta efter några veckor/månader”. Jag lyckades aldrig få in rutinen och livsstilen på riktigt.

Nästa stora genombrott är våren 2014. Jag bor då i Norge och arbetar väldigt fysiskt med iordningställande av konferenser. Ett jobb där du rör dig väldigt mycket i tjänsten. Det som händer är dock att jag börjar med det som jag alltid hållit mig undan – jag börjar gå på gym. Det är mycket tack vare ett par riktigt gymgalna kollegor jag hade då som drog med mig. Vi körde på ganska bra under en längre tid och gymmandet var något jag höll på med ända fram till jag flyttade hem till Sverige igen våren 2015. Det var ändå när jag började på gym som jag fick en större bild på träning och motion. Jag gjorde bättre val gällande kost och såg själva träningen mer som en naturlig del i vardagen, något jag inte gjort tidigare. Det var under denna period jag bestämde mig för att skaffa mig en PT och ett kostschema. Det dröjde dock ända fram till oktober samma år innan jag faktiskt gjorde det.

Från mitten av oktober till januari (2016) tar jag hjälp av Maria Iggström och deras individanpassade kost- och träningsschema. Alla mina tidigare ”starter” (och ej fortsatta) försök av träning får nu en utmaning. Detta är mycket mer ambitiöst än jag något jag gjort tidigare. Det är också mycket mer tidskrävande och beroende av min uppmärksamhet. Ska jag lägga av med detta också? En tanke som verkligen skrämmer mig. Jag tänker att om jag inte fullföljer detta kommer jag aldrig fullfölja något annat liknande heller. Och lägger jag inte 100% i detta och sedan inte heller ser några resultat så är det också 100% mitt ansvar. Jag går in med allt jag har. Lägger timmar dagligen på matlagning och vägning in i minsta detalj och tränar också flera gånger i veckan på gym. Det var inte alltid en dans på rosor för mig. Många kvällar hängde jag på köksfläkten och skakade på huvet och undrade vad jag höll på med. Den där känslan av att vilja ge upp flåsade mig i nacken många gånger men till skillnad från tidigare så tog jag mig igenom det med ren vilja. Jag kände då en stolthet att ta hand om min kropp på det sätt jag gjorde. Vetskapen att allt du gör och äter är bra för dig och på riktigt känna att du vet att det är så är en riktigt skön känsla.

Många sa till mig att ”jag skulle aldrig kunna göra sådana uppoffringar med mat som du gör” men det jag brukar säga som svar är att den största ”uppoffringen” du gör är tid. Det tar tid att träna och tid att förbereda och tänka ut all mat du ska äta. Jag blev genuint chockad över vad jag gjort med all tid tidigare som bara försvunnit i… ingenting?

Resultaten kom. Jag gick ned 9 kilo på tre månader men framför allt blev jag starkare både fysiskt och psykiskt. Ett individuellt kost- och träningschema handlar inte bara om kost och träning. Det handlar också om att träna sitt sinne. Att ställa om sitt liv. Att bryta gamla rutiner och införa nya. Det är den stora utmaningen.

Idag väger jag inte allt på grammet så det stämmer exakt. Jag lägger inte timmar på matlagning och förberedelser. Och det gör jag inte för att jag ramlat tillbaka på mina gamla rutiner igen. Jag gör det inte för att jag inte behöver längre. Jag har lärt mig ögonmåtta det jag äter och jag har lärt mig vad som är bra och dåligt. Men i början när jag stod och hängde på köksfläkten med gråten i halsen den där kvällen så behövde jag verkligen det. Det var precis där när det var som allra jobbigast som jag tog ett litet steg längre än jag någonsin tagit. Det är precis när det känns sådär jobbigt som du tar klivet över din mentala bergstopp och det börjar gå lättare. Det är precis då du inte ska vända dig om och gå tillbaka igen som jag gjort så många gånger. För att bryta en gammal rutin och få in en ny tror jag det är viktigt att du är stenhård i början. För mig var det precis det som behövdes.

Hela upplägget passade mig bra. Det kändes tryggt att kunna få svar på både stora och små frågor över mail inom kort tid. Mitt upplägg korrigerades över tiden för att få det att passa mig baserat på hur jag mådde och vilka resultat jag fick. För mig var dock det viktigaste att veta att jag hade någon att vända mig till. Som peppade mig om det behövdes och tog in och mötte mina tankar och funderingar. Även om allt skedde online kände jag att jag hade en personlig rådgivare som hade koll på mig.

Jag kommer sannolikt själv köra ännu ett upplägg i framtiden och har redan rekommenderat detta till flera.

Jag vill med min historia inte lyfta fram att jag gick ner 9 kilo på tre månader. Jag vill lyfta fram att det tog fem år för mig. Fem år innan jag klev över den där bergstoppen och jag gjorde det med hjälp av Maria Iggström och teamet. Känner du igen dig i mig så kan jag inte göra annat än att rekommendera detta. Det kan ge dig den där sista skjutsen du behöver för att ta dig över tröskeln. Och jag lovar att livet på andra sidan är mycket mycket härligare!!

SE HUR VI KAN HJÄLPA DIG